Lokalfotbollens tillbakablick på 2024 - och titt i spåkulan 2025

Och hur sammanfattar man då detta lokala fotbollsår med höga berg och djupa dalar på bästa sätt? Kanske plocka fram det kronologiskt? Positiva och negativa nyheter?

Det får bli en blandning.

Vårt "slagskepp" GIF Sundsvall får gå under både positiva och negativa omdömen.
Efter säsongen 2023 där man kom ner från Allsvenskan var man nära att lyckas åka rutschkana rakt igenom Superettan men skinnet räddades med ett tuppfjät. Nu skulle det vända uppåt med unge tränaren Douglas Jacobsen efter sitt premiärår och med Joel Cedergren som ny sportchef. Det hann dock inte gå någon längre tid innan de två GIF-ikonerna Linus Hallenius och Robert Lundström förklarades "förbrukade" och inte erbjöds nya kontrakt. Ett veritabelt självmål skulle det visa sig, men ett superlyft för Kuben som fick tack vare det fick till ett av klubbens bästa säsonger någonsin!

Istället fyllde GIF på med allehanda spelare från lägre divisioner runt om i landet, och utanför, och trots att man väljer att inte ha någon matchmiljö utöver de som spelar i Superettan, drog man på sig en rejält bred spelartrupp där man valde kvantitet istället för kvalitet. Ett riktigt fynd hamnade emellertid i trålen och det var Degerfors keeper Jonas Ohlsson. Utan denne säkre burväktare hade vi inte haft något elitlag 2025. Det är ett faktum!

Serien började emellertid på bästa möjliga sätt då man i hemmapremiären den 30 mars (!) vann derbyt över Östersunds FK tack vare Pontus Engbloms segermål i den fjärde övertidsminuten.
Efter fem omgångar hade GIF två segrar, ett kryss och två förluster. Ingen panik alltså.

Sen började gruset lassas in i maskineriet och laget sjönk allt djupare ner i dyn och plötsligt låg man jumbo och många poäng från säker mark. Då värvade Hammarby GIF-tränaren Douglas Jacobsen, vilket skulle visa sig vara räddningen då unge Douglas kört fast. Joel Cedergren plockade in okände turkfinländaren Erol Ates och sakta började den blå kolossen så sakteliga på att röra sig och tack vare seger i avslutningsmatchen hemma mot Gefle säkrade man chansen att kunna rädda sig kvar via kval mot FC Stockholm Internazionale där man efter superraffel fixade ytterligare ett nytt år i eliten och kunde undvika att hamna utanför elitfotbollen på över 40 år.

Vårt andra elitlag, SDFF, svarade 2023 för en bragd genom att hänga kvar efter att under sommarupphållet sett hel avsågade ut. Patrik Nylund, som tagit över som tränare efter Joel Cedergren, som gått till GIF som assisterande sportchef till Tommy Naurin, gjorde ett kanonjobb och räddade kvar SDFF. Inför den här säsongen försvann målskytten Molly Wiklander tillbaka till Norrköping och en hel del kvalitet och rutin försvann också på ett bräde. Bara för Pelle Persson att börja bygga nytt. Igen. Med ett oerhört ungt lag och med "halva truppen" med spelare som högst lirat i den lokala damtrean skulle man nu ställas mot kvinnor i tuff seniorkonkurrens. Mission impossible deluxe! Innan seriestarten skrev jag att "tar SDFF fler än fem poäng gör man det bra, och tvåsiffrigt är det häpnadsväckande".

Under serieinledningen fick man tag i tre amerikanskor plus att man tack vare Giffarnas förvärv av Pontus Lindgren fick in hans sambo Cornelia Sundelius mellan stolparna. Cornelia skulle visa sig bli ett superfynd och räddade många poäng åt de marinblå. Trion från staterna höll god klass men kom in alldeles för sent och hade dessutom otur med skador.

Ändå var faktiskt SDFF inte långt borta från att rädda sig kvar i Elitettan. Förluster mot "fel" lag och sent insläppta mål blev för kostsamma. 20 inspelade poäng och en (tunn) trupp där nästan hela gruppen höjde sig individuellt blev det respass och nu får man börja om i division 1. De utländska importerna lär försvinna och ett par spelare ytterligare, men får man behålla stommen kan man mycket väl vara tillbaka i eliten om ett par år. Och då med övervägande egna spelare från Medelpad och de närliggande distrikten i mellersta Norrland.

Om vi inleder under själva eliten så kommer vi direkt till Årets Triumflag, Kubikenborgs IF!
Linus Hallenius blev som sagt sidsteppad av GIF Sundsvall och valde att gå till sin moderklubb och "Tigerränderna" sjösatte en satsning som aldrig förr och plockade in det ena spektakulära nyförvärvet efter det andra plus Göran Sundqvist som sportchef och Stefan "Lagga" Lagergren som huvudtränare. Det visade sig bli en veritabel succé och redan i premiären borta på Skyttis i Övik körde man över Björna med sanslösa 14-1!

Totalt blev det 21 segrar och ett kryss på de 22 matcherna. Enda plumpen var det oavgjorda mötet med Selånger på Kubens konstgräs under hösten, 1-1. Överlägsen serieseger och uppflyttning till division 2 samt skytteligavinst på 35 mål för Linus Hallenius.
Kuben imponerade inte bara i serien utan även i Svenska Cupen där man tog sig till den andra omgången och möte med den allsvenska giganten AIK. Kubikenborgs IP räckte inte till utan man fick ta NP3 Arena i anspråk och till slut kom det makalösa 7 410 åskådare för att se ett lag från den femtedivisionen ta sig an ett från den första. Ett effektivt AIK vann med 7-1 men jublet som hördes efter Linus Hallenius hemmamål slog det mesta den här säsongen och hela Sundsvall ville tacka Linus för sin tid i Giffarna. Ett värdigt avslut från elitfotbollen för den populäre måljägaren.

Om vi fortsätter blicka vidare gjorde Heffnersklubban en strålande säsong i damernas division 1 Norra sett till sina resurser. Serien är riktigt stark och utmanande, inte minst resemässigt, och trots oflyt med skador, målsprutan Amanda Sevefjord till exempel, borta hela säsongen på grund av en brusten hälsena, så taxade man in på plats nummer 8, långt från nedflyttningsstrecket. Joanna Wallgren imponerade med sitt målskytte, 15 "strutar" på 20 matcher var storstilat då hon inte är någon utpräglad forward.
Vår andra representant Alnö hade ett mörkt år och tog blott två poäng och släppte till slut in över 100 mål. Man kämpade och försökte men räckte helt enkelt inte till utan är nu tillbaka i tvåan och på en rimligare nivå.

Lucksta var vår enda representation i division 2 på herrsidan och lite av en bragd att man till slut undvek nedflyttning i sin allra första säsong på den här fina nivån. Även här ställde skador till det. Skyttekungen Samuel Keflit kom till exempel aldrig till start på grund av en krånglande rygg. Under säsongen flyttade spelare från stan och de spelare man fick låna av GIF Sundsvall togs i flera fall tillbaka och lånades istället ut till konkurrentklubbar i samma serie och truppen var papperstunn under hösten men med fullt manskap spelade man jämnt mot de flesta lagen, även de i toppen.

Nu blir det för sportchefen Martin Ålin att bygga nytt igen, men finns spelarna av den kalibern att uppbringa lokalt? Dessutom verkar det vara huggsexa om de spelarna som är kvar, till exempel Abduille Turay som på ett förträffligt sätt ersatte frånvaron av Samuel Keflit men är nu förlorad då han precis innan nyåret kritade på för seriekonkurrenten Bodens BK, ett av de lag han prickade in sina 15 mål mot.

När det gäller division 3 har vi redan avhandlat Kuben men ett stort överbetyg ska ges till Selånger, som missade kvalspel till tvåan på grund av målskillnad gentemot IFK Umeå. Två toppsäsonger på raken, tvåa ifjol, och får man bygga vidare kan det mycket väl bli en tredje 2025 även om den lyckosamma tränarduon Jesper Hellström/Filip Rehnman nu splittrats.

Fränsta var nykomlingar och Oskar Nordlund fortsatte att spruta in mål, 31 stycken och tvåa i skytteligan efter Linus Hallenius imponerar, speciellt som inte Oskars kropp var riktigt skadefri på hela säsongen. Klubben hade även under hösten svårt att få att få ihop tillräckligt med folk på träningarna vilket syntes på resultaten. Frånvaron av målvaktsfantomen Mischa Barabanov var ytterligare en orsak. Där hade man ingen ersättare som riktigt höll måttet på den här nivån när han saknades på grund av skada. Ska bli spännande att se vilken väg västras stolthet tar inför 2025?

Alnö, hade precis som damlaget, en off säsong trots att man fyllde modiga 100 år. Under våren var man ofta med i matcherna men fick sällan med sig poäng och sjönk allt djupare i bottenträsket och det hela slutade i degradering. Material finns för en snabb tillbakastuds men det krävs lite "utrensning".

Vi hade fyra lag i division 2 Mellersta Norrland på damsidan, en serie som var ohyggligt ojämn och där måste det styras upp. Kanske halvera antalet division 2-serier i Norrland och utöka till 12 lag till att börja med?
Selånger tog hem serien efter en tuff envig med Ope men föll sedan i kvalet mot Huge. De blårödrandiga svarade för en fin säsong men det märktes emellanåt att motivationen inte var på topp mot de sämre lagen även om man vann med sjuka 16-0 respektive 15-0 mot jumbon Östersunds FK.

De övriga Medelpadslagen placerade sig på rad från placering fyra till sex, IFK Timrå, Sundsvalls DFF 2 och Heffnersklubban 2 där man nog trott att de förstnämnda skulle hänga med i toppen längre än vad man gjorde. Inget av de våra var ens nära att behöva kriga om att hänga kvar.

Dags att nu summera Medelpadsallsvenskan. Till slut blev det en tiolagsserie och där visade sig nykomlingarna Svartvik vara svårtuggade. De Carl Bergseije-tränade rödvästarna nollade blott i en enda match och säkrade seriesegern när flera omgångar återstod och var till slut hela 13 poäng före Kovland, även ifjol tvåa, och IFK Timrå, även de nykomlingar, plus degraderade Matfors som tog fjärdeplatsen.

Tvåan kvalificerar sig för kvalspel till division 3 men KIF var inte sugna att ta chansen och inte heller Timrå eller Matfors. Femman IFK Sundsvall hade gärna tackat ja men istället valde Medelpads Fotbollförbund att lämna walk over. Pinsamt i mitt tycke att tacka nej till presumtiva division 3-platser...

I övrigt lyckades Sund klara sig kvar trots att man kom rejält sist och MFF innan seriestarten sagt att "sista laget åker alltid ur". Dock inte 2024 men det var något som vi först fick reda på när serien var slutspelad...-

Medelpadsfemman blev i år vår lägsta lokala serie på herrsidan och den delades upp i två grupper där de fyra bästa, efter en enkelserie under våren, kvalificerade sig och fick spela om uppflyttning. De övriga fick spela B-slutspel, dubbelserie, där det blev, som flera tränare påpekade, "vänskapsmatcher" då de varken kunde gå upp en serie eller åka ur. Mer än halva säsongen blev "kranvatten" för dessa.

A-slutspelet blev intressant och där visade sig Kungsnäs oslagbara och vann 12 av de 14 matcherna, de övriga kryssades. Starkt i sin första seniorsäsong att redan i debuten kvalificera sig för spel i vår högsta lokala serie. Och enligt egen uttalan siktar klubben på spel i trean redan 2026.
Uppflyttade till Medelpadsallsvenskan blir även Sidsjö-Böle och Östavall. De senare begärde under vintern sig ner i femman från division 3 på grund av spelarbrist men under hotet att det inte blev något fotbollsspel på Skogsvallen (distriktets bästa gräsmatta) fick man inte bara ihop ett lag utan ett slagkraftigt sådant och nästa år är man bara en division 3 från trean igen.

I övrigt noterar vi med glädje att både Indal och Ljunga kunde ställa seniorlag på benen igen. Även om framgångarna uteblev lär man köra på även under 2025. Gott så!

I Damtrean fick vi ta del av en ny bekantskap. Det var Söröje Bygdeförening som såg till att det åter spelades fotboll på IP i Västanå. Och man gjorde det med bravur och lockade storpublik. På nationaldagen i derbyt mot Njurunda kom det över 300 åskådare och inte mådde de sämre i solen efter segern. Man tog sig inte bara till A-slutspelet utan belade där en fjärdeplats.

Vann serien gjorde Kovlands rutinerade damer före överraskningslaget Matfors och trea kom Sundsvalls FF som åter tog steg framåt. KIF tackade sedan nej till spel i tvåan men Matfors tog tjuren vid hornen och tackade ja. Kul att något lag vågar spänna bågen!

DM-gruppspelen avgjordes inne i Nordichallen under februari-mars och herrarnas final gick av stapeln på Westhagen den 17 april där Kuben vann en spännande och målrikt tillställning med 4-3 i snögloppet och kan titulera sig "Bäst i Medelpad".
Alnö besegrade Heffnersklubban i finalen den 7 april med uddamålet av tre sedan båda vunnit sina semifinaler med 8-1 (Njurunda) respektive 11-0 (IFK Timrå). Så det blev i alla fall en titel till 100-jubilerande Alnö under 2024.

Vad händer 2025?
Tittar i spåkulan men när det gäller GIF Sundsvall ser det grumligt ut. Det ska sparas många miljoner och spelare med GIF-hjärta verkar inte ha prioritet så i skrivande stund ser jag mest en massa frågetecken i grumlet. Får skaka om kulan igen om ett par veckor och se om den blir klarare i konturerna.

SDFF får som sagt börja om i division 1 och någon tillbakastuds till eliten på direkten blir det inte. Ska bli intressant att se om Heffnersklubban kan fortsätta stabilisera sig på den här nivån.

För första gången sedan Hedenhös har vi två lag i division 2. Det står klart att Linus Hallenius kör på ett år till samt att resten av stommen följer med upp. Det borgar för kriga om sämst topp 3. Martin Ålin får ett styvt jobb att snickra ihop en ny slagkraftig trupp men lyckas man bredda truppen och låna in några "GIF-juniorer" och att truppen inte dräneras under säsongen är en mittenplats ingen omöjlighet.

I trean blir det spännande att se vad nykomlingarna Svartvik och västragänget Fränsta ska kunna prestera. Tror dock mer på att titta neråt i tabellen än uppåt och när det gäller Selånger talar det åter för en säsong i toppen.

I Damtvåan talar det åter om en kamp mellan Selånger och Ope om seriesegern och att det blir krig i mittens rike för Timrå, SDFF 2 och Heffnersklubban 2 medan nykomlingarna Matfors kommer att få kämpa med näbbar och klor för att fixa nytt kontrakt.

Ska bli spännande att se hur många lag som kommer till spel i Medelpadsallsvenskan i år och vilka som kommer att kriga i toppen som botten. Höjer ett varningens finger för satsande nykomlingarna Kungsnäs, och kanske blir IFK Sundsvall förste utmanare?

Oklart även hur många lag som kommer till spel i femman och vilken spelordning man väljer den här säsongen. Det lär ta ytterligare ett par veckor innan vi vet mer där så det är svårt att spekulera i skrivande stund.

Damtrean ser öppen ut och toppen lär bestå av Kovland och Sundsvalls FF med Stöde, Söröje och Medskogsbron som outsiders. Kanske Njurunda kan få ett lyft efter ett fint B-slutspel?

Vad säger ni själva om den gångna säsongen och vad tror ni om 2025?

/ Janne Pehrsson, Lokalfotbollen.nu.